Sockenbeskrivning

Texten är hämtad från Länsstyrelsen i Kalmar.

Runstens odlingslandskap

Odlingslandskap med välbevarade radbyar, gärden och betesmarker. Till Vanserum hör en stor och talrik malmbebyggelse och vid Lerkaka finns en av Ölands längsta kvarnrader. Talrika fornlämningar varav husgrundsområden i sjömarkerna samt ett flertal gravfält och två runstenar på Östra landborgen. Den imponerande kyrkobyggnaden och den mycket välbevarade prästgården är båda från 1800-talets förra hälft.

Lerkaka 

Lerkaka är den nordligaste byn i Runstens socken som omfattar nio gårdar upprättade som en dubbel radby med bebyggelse på båda sidor av landsvägen. Namnet har ansetts åsyfta den omfattande lertäkt som har använts in i sen tid. Landborgen är här mycket markant och utsikten åt både sjösidan och inlandet vidsträckt. Bebyggelsen är nästan genomgående välbevarad och gäller både mangårdsbyggnaderna och ekonomihusen. Här finns kringbyggda gårdar med i allmänhet salsbyggnader och ålderdomliga och sammanbyggda ladugårdar, påfallande många i kalksten vid sidan av skiftesverksbyggnader. Många av gårdarna inhägnas av kalkstensmurar som ibland också avgränsar trädgården mot ladugårdsplanen.

I den norra delen av byn finns väl bevarad malmbebyggelse men även amerikainspirerad villabebyggelse från början av 1900-talet. Malmbebyggelsen är delvis gemensam med Folkeslundas i norr. Söder om byn ligger ett av de mer besökta rastställena på Öland, Lerkaka kvarnrad med sina fem stubbkvarnar under valmade tak. Här finns också en kalkstenskällare liksom Ölands enda bevarade linbastu i skiftesverk och kalksten. Kvarnraden har som många gånger på Öland, troligen anlagts på ett förhistoriskt gravfält där det idag endast kvarstår fem stensättningar.

Tidigare grustäkter har också påverkat fornlämningarna i byn. Att döma av två undersökta gravar i den sydligaste delen av byn syns båda dessa individer begravts i sen vikingatid. Till vikingatidens slutskede hör också den två meter höga runstenen på motsatta sidan av kvarnraden. Inskriften tillsammans smed en dubbel drakslinga bär följande text: ”Olaf och Gammal och Saxe reste denna sten efter Unn, sin fader, Geirvi lät efter sin make (göra) denna minnesvård. För Rike Unn hämnades Olaf vid miomu. Unn ägde här halva byn”. Stenen har blivit flyttad och står idag upp och ned.

Bjärby

Bjärby innehåller ordet bjär och med betydelsen mindre berg eller höjd och åsyftar sannolikt Ancylusvallens höjdsträckning. Byn omfattar idag nio gårdar, de flesta belägna på den västra sidan av landsvägen. Ekonomibyggnaderna består av delvis sammanbyggda ladugårdslängor i skiftesverk längs med vägen.

Mangårdsbyggnaderna varierar mer i utseende och ålder. I både norr och söder finns delvis välbevarad malmbebyggelse med tillhörande ekonomibyggnader från 1800-talet. I byns norra del står en stubbkvarn kvar. Odlingslandskapet innehåller relativt många stenmurar, både i väster och i öster. Utsikten mot sjömarkerna hindras endast genom inslag av tallplanteringar.

Inne i byn står en runsten liksom ett par resta stenar, som troligen utgör resten av ett större sammanhängande gravfält. I byn har tidigare legat ett kapell, helgat åt S:ta Margareta.

Kyrkbyn

Runsten är kyrkbyn och även namnet på ett av Ölands tidigare härader. Namnet anses inte gå tillbaka till substantivet runsten utan troligen till ordet runi eller roni som syftar på lopp, rinnande vatten. Fömodligen är det bäcken strax söder om kyrkan som avses.

Sedan 1500-talet har man använt beteckningen Norra och Södra Runsten för att skilja bebyggelsegrupperna som hyser fem respektive nio gårdar. I det medeltida materialet kan noteras för Södra Runstens att sex av sju gårdar ägdes av frälset medan tre av Norra Runstens fyra gårdar var skattehemman.

Till byn hör idag också en liten tätort Spjutterum, något väster om den gamla bebyggelsen och i anslutning till den häradsvägen mot Glömminge.

Runsten, och särskilt Södra Runsten, är sedan 1800-talet känt för sina stora bondgårdar med präktiga mangårdsbyggnader under brutna tak. Flera av dessa manbyggningar finns kvar tillsammans med de delvis sammanbyggda ekonomilängorna i skiftesverk och kalksten. Längs landsvägens östra sida finns en ekallé. I Norra Runsten med vilket avses bebyggelsen norr om kyrkan, är bebyggelsen något mer blandad och hyser även inslag av modernare villor bland de äldre gårdarna som finns på båda sidorna om landsvägen. Norra och Södra Runsten knyts ihop av malmens stugbebyggelse från 1800-talet och 1900-talets början. Till dessa stugor hör ofta små vinkelställda ekonomibyggnader i skiftesverk och kalksten.

Landskapet kring byn är öppet, särskild ned mot sjömarkerna och Runstens hamn. Mellan sjön och den historiska bebyggelsen finns ett tiotal gravanläggningar i form av stensättningar anlagda på låga strandvallar.

Lopperstad 

Lopperstad är belägen alldeles öster om gamla landsvägen som nu flyttats något västerut. Ancylusvallen bildar här en ås som höjer sig närmare fyra meter över den omgivande terrängen. Byn har därför vidsträckt utsikt åt såväl väster där Mittlandsskogen möter som åt sjömarkerna i öster.

I den norra delen av byn, som omfattar tre gårdar, finns exempel på en kringbygd gård med ålderdomliga skiftesverkslängor och portskjul ut mot vägen. Mangårdsbyggnaden utgörs av en längre salsbyggnad under brutet tak. Även i övrigt är bebyggelse av intresse och med sammanbyggda ekonomibyggnader längs bygatan.

Både söder och norr om byn finns malmbebyggelse från främst 1800-talet. Bebyggelsen är i många fall mycket välbevarad och uppförd såväl i liggande timmer som i kalksten. I flera fall liknar de små gårdar som flankeras av ekonomilängor till bostadshuset.

Mellan nuvarande väg och byn ligger byns kvarnbacke med en bevarad stubbkvarn. På kvarnplatsen finns också resterna av ett större gravfält med cirka 40 synlga gravar bestående av högar, resta stenar, domarringar och stensättningar med varierande former. Sträckan norrut brukar kallas för Lopperstadstäkten, en betydande grustäkt under framför allt 1800-talet. Av det ursprungliga gravfältet torde därför endast en mindre del kvarstå. För övrigt finns enstaka rösen och stensättningar i sjömarkerna liksom ett omfattande stensträngssystem med husgrunder som sträcker sig in på Åkerbys ägor i söder.

Åkerby

Åkerby är en långsträckt radby med den äldre bebyggelsen längs landsvägens östra sida. Bytomten anses ha fått sitt nuvarande läge på 1300-talet efter att ha flyttats från en plats cirka 1-1,5 kilometer sydost härom. I flera lantmäteriakter har noterats namn som Tomtäng och Brunnstomt vilket tyder på en tidigare bebyggelse som sedan flyttats.

Idag är Åkerby Runstens sockens största by om elva gårdar. Mangårdsbyggnaderna utgörs företrädesvis av salsbyggnader och har i allmänhet renoverats under modern tid. Några av mangårdarna är exteriört välbevarade. Ekonomilängorna på den östra sidan av vägen inger ett ålderdomligt intryck och är företrädesvis uppförda i skiftesverk som rödfärgats men här finns även ekonomibyggnader av kalksten. Många av ladugårdsplanerna och trädgårdarna är inhägnade med kalkstensmurar.

Under 1900-talet har flera ladugårdar uppförts på den västra sidan av vägen varigenom byns struktur förändrats något. Till stor del har detta att göra med en omfattande brand 1954 då stora delar av byns ekonomibyggnader förstördes. I den norra delen av byn finns malmbebyggelse av blandat utseende, företrädesvis uppförd under det sena 1800-talet och början av 1900-talet. Flera av dessa är mycket välbevarade.

Vid byns sjömarker som nås genom en stenmurskantad grusväg finns fem rödmålade sjöbodar under plåt eller eternittak. Norr om denna väg finns ett anslående område med stenmurar som omgärdar ganska smala åkrar som lagts ut i öst-västlig riktning. Mot sjösidan finns också ett större område med stensträngar, husgrunder och enstaka gravar. Söder om byn finns resterna av ett större gravfält av järnålderskaraktär längs landborgen.

Vid byns södra gräns som också utgör kommungräns finns en stor stenvalvsbro, den så kallade Pelnabro, uppförd i kalksten med två valv. Till platsen har knutits många historier med övernaturliga inslag.

Norra Bäck

Norra Bäck bestod 1540 av fem skattegårdar. Idag finns här sju gårdar vilka ligger i en radby i nord-sydlig riktning. De flesta av gårdarna har den götiska gårdsformen med ekonomibyggnaderna mot bygatan.

Här finns flera gårdar som är välbevarade i sin helhet och med enskilda byggnader av intresse. Bland annat finns här ett par salsbyggnader med brutet tak och på hög stenfot i så kallad Borgholmsstil. I Norra Bäck ligger också Jöns-Lasses gård som är synnerligen välbevarad.

Odlingslandskapet närmast byn är tämligen öppet, ägorna markeras med stenmurar med inslag av lövträdsvegetation.

Södra Bäck

Södra Bäck ligger cirka två kilometer väster om östra landborgen och landsvägen. Byn har fem gårdar grupperade på ömse sidor om bygatan. Ekonomibyggnaderna är till största delen moderna och det är endast en gård som fortfarande är kringbyggd med bebyggelse från 1800-talet. Landskapet är öppet och svagt kuperat.

Mellan Norra Bäck och Vanserum i norr, ligger en koncentrerad malmbebyggelse, som framför allt tillhör Vanserum. Bebyggelsen består av stugor och småskaliga ekonomibyggnader vilka uppförts kring sekelskiftet. Utmed gatan, med en gammal sträckning, finns en äldre allé med beskurna vitpilar.

Runstens kyrka

Runstens kyrka är uppförd 1835-36, samtidigt som man rev den medeltida kyrkobyggnaden som låg bredvid. Den gamla kyrkan uppfördes troligen under1100-talet och har sannolikt föregåtts av en träkyrka. Stenkyrkan byggdes från början som en tornlös absidkyrka som under loppet av 1200-talet tillbyggdes med två torn med försvarsvåningar och blev då en så kallad klövsadelskyrka. Långhuset välvdes tvåskeppigt och fick ytterligare en våning. Dagens kyrka har imponerande mått vilket förstärks av den stora åttkantiga lanterninen som dessutom är Ölands enda kyrka med tornur.

Till Runstens kyrka eller Bjärby kapell kan troligen knytas den välkända runsten som står i Bjärby och vars vackra huggning innehåller följande text: ”Härfrid och Vidbjörn läto resa sten efter Fastulf, sin fader. Siglaug lär resa efter sin make. Han är begraven i kyrkan”. Runstenen är den enda i Sverige som innehåller ordet kyrka. Ytterligare en fragmentarisk runsten har påträffats i den gamla kyrkobyggnaden.

Prästgården

Omedelbart norr om kyrkan, som ligger vid vägkorset mellan nämnda häradsväg och landsvägen, finns prästgården. Denna är uppförd 1828 efter 1700-talsmodell under brutet tak och den rödmålade byggnadens exteriör är mycket välbevarad. Som flygelbyggnader finns en vitputsad och ålderdomlig länga i kalksten liksom en rödmålad länga i liggande timmer. Prästgården omges av en kraftig kalkstensmur och har större vårdträd på tomten. Till kyrkomiljön hör även folkskolan från 1872 liksom småskolan från 1895.